Helhetssyn och sammanhang

Waldorfpedagogiken bygger på en helhetssyn på världen och människan. Ett av de grundläggande Waldorfpedagogiska motiven är förståelsen av människan utifrån tre centrala begrepp - tanke, känsla och vilja. Detta omsätts i den Waldorfpedagogiska kursplanens utformning genom att integrera initiativrikedom och handlingskraft med emotionella förmågor, tänkande och omdömesbildning. 

Genom att eleverna gradvis förbinder sig med sin grupp eller klass och därefter till sin omgivning, sitt samhälle och världen i stort, eftersträvas en upplevelse av att vara en viktig och värdefull del av ett större sammanhang. Detta i sin tur ger förutsättningar för att utveckla ett demokratiskt och ansvarstagande förhållningssätt på alla nivåer, en hållning som bottnar i en upplevelse av att som individ och samhällsmedborgare både kunna och vilja göra skillnad. 

Målet för skolan är att hjälpa eleven fram till en punkt där hen själv, i frihet, kan ta ansvar för sin fortsatta utveckling.

Hela människan går i skolan

Waldorfpedagogiken strävar efter att utveckla hela människan. Genom att förhålla sig till begreppen tanke, känsla och vilja skall undervisningen ge näring till hela personligheten och aldrig reduceras till enbart inlärning. Teoretiskt, konstnärligt och praktiskt arbete integreras så långt som möjligt. 

Kunskapsinhämtande och fostran utgör en helhet genom att stoffet väljs och presenteras så, att det i varje stadium anknyter till den växande människans egen utveckling och hjälper denna framåt. För mer information om detta se fliken Övergripande tematik F-9.

I den skolförberedande förskoleklassen är det viktigaste att grundlägga kvaliteter som gör att vidare kunskapsinhämtning och personlig utveckling kan ske utan stress.  Fram till puberteten aktiverar Waldorfpedagogiken särskilt vilje- och känslokrafterna genom en upplevelsebaserad undervisning. Genom konstnärlig och praktisk bearbetning gör eleverna därefter kunskapen till sin egen. Detta förhållningssätt bildar sedan ett rörligt underlag för den i puberteten vaknande, självständiga tankeförmågan. Elevernas kreativa och fria tänkande är Waldorfskolans främsta mål.

Morgonperiod och periodhäfte

Waldorfskolans dagsschema strävar efter att åstadkomma en god inlärningsmässig och hälsosam dagsrytm. Periodundervisning i t.ex. svenska, historia och matematik ligger företrädesvis på morgonen, språk och konstnärliga ämnen mitt på dagen, samt hantverk, idrott och praktiska experiment i t.ex. kemi och fysik på eftermiddagen. Håltimmar undviks. Det rytmiska växlandet mellan koncentrerat arbete och återkommande övande, mellan elev- och läraraktivitet, går igen i gestaltandet av lektion, dag, vecka och årslopp.

Morgonperiodernas dubbeltimme inleds med en morgonvers och en rytmisk del med t.ex. bollövningar, recitation eller rörelseaktiviteter. Därefter får klassen gemensamt återberätta och återknyta till gårdagens lektionsinnehåll innan läraren gestaltar dagens undervisning. Innehållet bearbetas därefter muntligt, skriftligt och konstnärligt i en process då eleverna gör kunskapen till sin egen. En del av den självständiga bearbetningen sker i ett så kallat periodhäfte, vilket blir elevens egen konstnärligt gestaltade lärobok. Morgonperiodernas ämnen ligger i block om två till fyra veckor.

Konst och hantverk

En av grunderna i Waldorfpedagogiken är att låta eleverna börja i en upplevelse av ämnet, istället för i en teori. Lärarens engagemang och konstnärliga gestaltning av sitt ämne är avgörande för att fånga elevernas intresse. Svarta tavlan används för att åskådliggöra undervisningen i bild och färg. Musik, praktiskt skapande, sång, experiment, teckning, måleri och/eller drama är integrerade delar av ämnesundervisningen. Lärarens muntliga berättande avser att skapa levande, inre bilder hos eleverna som därefter själva får bearbeta och ge uttryck för sin kunskap på olika konstnärliga sätt. 

Genom att göra experiment först och därefter gestalta och ställa frågor om de iakttagna fenomenen skapas ett delaktigt och nyfiket förhållningssätt och därmed ett mer hållbart lärande. 

Förmågan att kunna värdera något man arbetat med och komma fram till lösningar genom att t.ex. pröva, öva eller välja strategi övas tidigt genom Waldorfskolans hantverksämnen. Handens arbete i kombination med intellektuellt arbete tränar elevernas kreativitet och metakognitiva förmågor. Genom att förhålla sig till olika material och metoder med sina händer förbinder sig eleverna med omvärlden, samtidigt som deras exekutiva förmågor utvecklas.

Lärarens roll

Inom Waldorfpedagogiken läggs stor vikt vid elevernas relation till sin/sina klasslärare. Traditionellt följer en eller två klasslärare ”sin” klass de första åtta åren, men idag växlar antalet år mer. Genom långvariga och respektfulla relationer skapas en grundtrygghet hos eleverna. Klassläraren undervisar i de flesta ämnen i de lägre klasserna och bygger upp sin egen ämneskunskap från många olika källor. I de högre årskurserna tillkommer allt fler ämneslärare.

Månadsfester

Waldorfpedagogiken utgår från ett rytmiskt förhållningssätt i stort och smått. Årstiderna och årsloppet följer med in i undervisningen och gestaltas bl.a. i de återkommande månadsfesterna. När ett lov eller en högtid närmar sig firas detta med en månadsfest. Eleverna samlas för att träffas klassövergripande, för att ta del av varandras arbete och för att gemensamt framföra t.ex. olika skådespel eller musikaliska arrangemang. Sång, recitation, rörelselekar, eurytmi och uppvisandet av olika aspekter av undervisningsstoffet är vanliga innehåll på månadsfesterna. 

En av årets höjdpunkter för eleverna är det återkommande, skolövergripande Mikaelispelet som föregås av ett lajv i skogen. Ljuset segrar till slut över mörkret och modet överträffar fegheten. En annan höjdpunkt är den stora, gemensamma julavslutningen som lägger den musikaliska ribban högt.